onsdag, april 10, 2013

I hela mitt liv...

...har jag varit en aktiv person! Jag började spela fotboll som 8 åring och spelade av och till ända fram till det att jag blev gravid med Livio. Jag har även dansat en hel del. I Brasilien dansade jag på en dansskola i 5 månader och här hemma har jag dansat med en av Göteborgs sambaföreningar och jag har även dansat mycket afro. Samtidigt har jag hängt en del på gymmet. Ett tag var det spinning som gällde och i ett par år satsade jag på löpning och sprang Göteborgsvarvet. Vart vill hon nu komma  med allt detta kanske ni undrar...
 
Jo, fram till mitt lilla tema som präglar mitt liv, nämligen att komma i form och gå ner i vikt efter två graviditeter. Jag gick upp 37 kilo när jag väntade Livio. 7 kilo gick jag ner de första två månaderna efter förlossningen, de resterande 30 kilona fick jag kämpa mig ner. Hur man nu gör det med en bebis som vägrade bli nerlagd och som inte gav mig någon vidare sömn! När Livio nästan var två år och jag var nygravid med Sol, hade jag gått ner 20 av de 30 kilona. Ett halvt år senare föddes Sol och den dagen hon föddes stod vågen på 47 kilo plus (då räknar jag från vad jag vägde när jag blev gravid med Livio) Japp, ni läser rätt 47 kilo! Ju mer jag tänker på det, desto mer overkligt känns det. Hur kan man ens gå upp 47 kilo?! Några av mina närmsta väninnor väger runt 50 kilo och det är ju en hel människa!
 
Ok, det blir mycket text idag, men jag vill berätta bakgrunden till min kamp mot övervikten. Idag har jag 28 kilo kvar till min målvikt. Den 21:e januari i år började jag min kamp på allvar. Nu får det vara nog med att känna såhär inför mig själv! Det får vara nog med att gömma mig i tråkiga kläder och det får vara nog med dåligt självförtroende p. g. a. min övervikt! Livet ÄR orättvist, det är bara att acceptera detta faktum!
 
 

 
 
På bilderna ser ni dagens lunch i form av en omelett med kassler och paprika. Jag tränar just nu med en PT (personlig tränare) och följer både ett kost- och träningsprogram. Det berättar jag mer om nästa onsdag.
 
Kram Johanna
 


5 kommentarer:

Linda sa...

Bra skrivet inlägg.
Alla har ju inte turen att gå ner kilona efter en månad som en del verkar göra. Jag gick upp 23 kg med första och dom hann jag precis gå ned innan jag blev gravid igen tio månader efter nummer ett hade sett dagens ljus. Gick upp ca 23 kilo igen och dom var svårare att bli av med. Har inte haft så stort problem med att bli av med dem som du har men jag kan bara ana hur jobbigt det måste vara att kämpa med de där graviditetskilona. Ingen rolig kamp. Men du verkar vara målinriktad så det kommer säkert att gå galant ska du se.

Kram Linda

Mittgodastefinaste sa...

Visst blir man avis på dom som ser ut som om dom inte ens varit gravida nästan direkt...

Efter nummer två var det svårast, nu är min minsta, tredje barnet 6 år och jag känner mig hyfsat på banan men är lite "putig" Så jag får väääldigt ofta frågan om jag är gravid... Av vem som helst vilket är lite märkligt!

Vad duktig du är som verkligen har tagit tag i det så bra! Jag ska hålla tummarna för dig! Du skriver väldigt inspirerande! Jag kanske ska börja göra lite situps varje kväll som jag tänkt på en evighet...

Lycka till och kram Jenny

Jättefina matbilder!

Anonym sa...

Detta kommer du att fixa galant. Kommer du lägga ut bilder med? Ska bli kul att följa dig här på din blogg gumman. Men vill gärna ses nån dag om du har nån tid över kramis Sandrah

kråke sa...

Det här kommer du fixa galant:)) Du låter målinriktad och laddad och jag skickar peppkramar till dig! Nu är våren här med sol och värme och då är det oxå lättare att röra sig ute i friska luften och få "gratismotion":))

Kram på dig och härlig fortsättning på veckan:))

kråke

Catarina Alexandersson sa...

Höll på att missa detta inlägg gumman, men det här vill jag följa! Vill peppa och stötta och hjälpa så mycket jag kan. Det är ju för jäkligt att du inte bara kan rycka av ett gäng kilon och slänga över på bättre behövande, som mig tex..
Så olika det kan vara, jag får ju kämpa lite åt andra hållet, även om jag gett upp lite.. Nu är det min mage jag måste kämpa med först och främst, har blivit ganska dålig igen :(

Kan säga att även om jag inte har några extra gravidkilon att bli av med så har jag nog hud till en hel väsk-kollektion på lilla maggen ;) Och naveln vet i katten vad som hände med, tur att man lagt ner magtröjor i vuxen ålder hehe..

Stort lycka till nu, du är ju en kämpe, det vet väl jag!
Puss o kram!