tisdag, maj 21, 2013

Min lille...

...kämpe! Min son. Gör mig emellanåt förtvivlad med sin oerhörda vilja, sin energi, sin förmåga att stänga öronen, sin långsinthet, sin aggressivitet, sin butterhet, sin mun som går i ett och i ett. Samtidigt får han mig att älska som jag aldrig gjort förr. Han får mig på fall med sin charm, sin artighet, sin lustighet, sin busighet, sin energi, sin gosighet, för att han är just den han är och ingen annan. Min son.
 





 


 
Igår var det dags för mormors begravning och det var väldigt tufft samtidigt som det var vackert. Idag har jag varit extremt trött, helt tömd på känslor känns det som. Nästan lite avtrubbad. Allt känns fortfarande väldigt overkligt.
 
Tack för era lyckoönskningar angående lägenhetssäljandet! Ta hand om er.
 
Kram Johanna



5 kommentarer:

Hannis sa...

Känner igen den känslan efter begravning...
Ta hand om dig och var mjuk emot dig själv!

Och din son, så fint du beskriver din kärlek till honom.
Det är härligt att han har så många sidor.

Kram Hannis

Fint o Fult sa...

Vilken härlig liten kille du har, bilderna är superfina och man kan verkligen se din fina beskrivning av honom i dom.

Man behöver lite tid efter en begravning av en kär, det är så mycket känslor som behöver tid att sjunka in.
Min farmor gick bort för nästan 15 år sedan och än i dag (eller nästan mer idag) så kommer tankar och ögonblick upp som jag haft med henne och jag kan känna en enorm saknad...Men det är fina minnen och jag är glad hon finns kvar i mitt hjärta.
Och Johanna, tack för tummen du höll för mig!
Ta hand om dig nu vännen, stor kram Monica

Mittgodastefinaste sa...

Han måste vara världens sötaste pojke.

Det tar lite tid att komma i fas efter en begravning, allt kommer ju ifatt en. Var rädd om dig.

Kram Jenny

Mamma sa...

Ja, han är verkligen allt det som du säger Johanna. och så är han alldeles alldeles.......underbar. Mormors älskade unge.

Pieni Unelma sa...

Hej, Vilken lilla sötis din älskade Livio. Pus och kram, Kirsi